Det långsiktiga sparandet

Branschglidningen mellan bank och försäkring fortsätter

Tre av Danmarks största pensionsbolag startade en fond tillsammans med Danske Bank, fonden har 1 miljard DKK i kapital som den lånar ut mellan 50 och 200 MDKK till medelstora Danska företag.

Försäkringsbolaget Skandia startade 2014 en fond med säkrade banklån och företagslån för att utöka sitt fonderbjudande till institutionella kunder.

Två exempel på livbolag som erbjuder tjänster som banker sett som del av sin kärnverksamhet – utlåning till företag. Dessutom utmanar de (bankernas) fondbolag genom att starta och förvalta fonder som de erbjuder till institutionella kunder.

Vad blir nästa område som utmanas? Blir det försäkringbolagen som utökar sina fondtorg med att erbjuda börshandlade fonder för att kunna erbjuda placeringsalternativ med riktigt låga avgifter?

De här är inte första gången banker och försäkringsbolag börjar konkurrera om kunderna med liknande produkter och erbjudande. När försäkringbolagen på 70- och 80-talen erbjöd pensionsförsäkring med full avdragsrätt satt de med trumf. Bankerna hade inte någon motsvarande produkt. Från 1980 och tjugo år framåt avkastade aktiefonder ca 20 procent. Försäkringsbolagens traditionella produkt med garanterad avkastning och riskspridning i kollektivet hade trots avdragsmöjligheterna svårt att möta bankernas retorik kring avkastning. Allt var riggat för en förändring.

Fram till 1990 hände alltså inte mycket men desto skulle komma att förändra synen på det långsiktiga sparandet för alltid.

Fondförsäkring
1991 fick försäkringsbolagen möjlighet att sälja fondförsäkring. Det var aktiemarknadernas uppgångar på 80-talets som fick försäkringsbolagen att vilja erbjuda produkter med större exponering till aktiemarknaden än vad den traditionella förvaltningen kunde erbjuda.

Individuellt pensionssparande - IPS
1994 fick bankerna möjlighet att erbjuda Individuellt Pensionssparande IPS – ett skattesubventionerat sätt att spara – nu fick Sparinstituten/bankerna en möjlighet att sälja ett sparande som var ”bundet eller inlåst” fram till 55- årsdagen. Retoriskt börjar bankerna prata om pensionssparande ute på bankkontoren. För det var ju ett individuellt sparande på ett konto till pensionen.

Kapitalpension och kapitalförsäkring
2004 kom en dom i regeringsrätten som öppnade upp för Kapitalpension – sparformen var fri från förmögenhetsskatt om utbetalningarna skedde under minst 5 år och efter 55 år. Det blev en succé utan dess like – närmare 23 miljarder kronor sattes in 2005. De etablerade aktörerna använde sin distributionskanal rådgivarna med stor framgång – även om några hävdar att det bara var omflyttar mellan olika sparformer. I februari 2007 stoppades sparformen.

Internetmäklarna Nordnet och Avanza insåg snabbt att det här var en perfekt produkt för deras aktiva placerare. Att kunden dessutom gjorde allt själv genom självbetjäning gjorde att man inte tyckte att de skulle ha något betalt för själva produkten utan baserade intäkterna på provisioner/kick-backs från fondbolagen och från courtage. Det var nytt och utmanande!

2008 ändrades avdragsrätten för kapitalförsäkring och beskattningen. Sparandet schablonbeskattatades istället för reavinstbeskattatas. Effekten blev att sparandet flyttades från reavinstbeskattat sparande former till över till kapitalförsäkring. 

Investeringssparkonto - ISK
2012 fick bankerna samma möjlighet genom att Investeringskontot introducerades. Beskattningen var densamma som för kapitalförsäkring men det fanns en skillnad. Finansmarknadsminister Peter Norman ansåg att bankerna skulle erbjuda produkten utan avgift. Internetmäklarna hade introducerat kapitalförsäkring utan avgift och utmanade de etablerade försäkringsaktörerna som har avgifter kring 1 procent.

Utlåning
Nu ger sig alltså försäkringbolagen in på utlåningsmarknaden och bygger strukturer för att hantera sitt nya erbjudande. Digitalisering och värdepapperisering skapar förutsättningar till helt nya stukturer och systemstöd än de traditionella kreditbedömnings- och utlåningsprocesserna. Försäkringsbolagen har haft institutionella placerare som kunder tidigare, nu utökar i vart fall Skandia sitt erbjudande och utmanar på så sätt fondbolagens erbjudande till de institutionella kunderna. I Skandias fall använder man sina portföljförvaltare för att förvalta erbjudandet. De danska aktörerna har en extern förvaltare.

Följ Itello på LinkedIn eller Twitter.

 

Lägg till ny kommentar