Har vi för stor tilltro till det individuella pensionssparandet?

Det långsiktiga sparandet

Idag vet vi att finanskrisen utholkat många av de pensionssystem som skulle leverera trygghet för de många. Kommuner och städer går i konkurs, en av de stora skuldposterna är pensionsskulderna. De tjänstepensionsplaner som arbetsgivarna presenterade var ofta target-date-funds s.k. generationsfonder. Det amerikanska systemet med 401k har under sommaren fått hård kritik. En av kritikerna är Teresa Ghilarducci, professor of economics at the New School for Social Research. Hon har skrivit en rad artiklar i ämnet sedan 2010. I en artikel från i våras beskriver hon Why the 401(k) is a Falied experiment. USA är inte Sverige men det är lätt att dra paralleller med avtalsparternas upphandlingar från början av 1990-talet. Som löntagare får man ansvar för något som någon annan har beslutat om. Man förstår inte innebörden av det eller konsekvenserna som kan bli effekten av icke-beslut eller felaktiga beslut. 

Det kan vara en bra omvärldsbevakning när vi funderar på hur det svenska pensionssparandet kommer att se ut i framtiden. Det pratas allt mer om att default- eller ickevalsalternativet måste vara så bra att det ger tillräcklig trygghet när vi slutat arbeta. Valfriheter ger per automatik skillnader – men är det rimligt att man ska förlora så mycket jämfört med ickevalet om man väljer fel? Är SÅFA från Sjunde AP-fonder eller  generationsfonder jämförbara och tillräckligt bra alternativ inom Premiepensionen? Är traditionell försäkring och de entréfonder och entréportföljler vi hittills sett jämförbara och eventuellt likvärdiga?

På Itello Insights hittar du ett par artiklar om generationsfonder. De verkar vara enkla att förklara och lätta att förstå, för vi ser ett par banker som snabbt ökat sina marknadsandelar. Samma resonemang kan användas både inom premepensionssparandet och inom avtalpensionsområdet, förutsatt att man är valbar eller ansluter sig till SAF-LO.

Generationsfonder/entréfondslösningar är ett alternativ att erbjuda kunderna inom SAF-LO. Men det finns ytterligare alternativ om pensionsnämnden vill och kan:

– En entrélösning som är en “diskretionärt fövaltad portfölj” där tillgångslag omallokeras och fonder som byts över tiden.
– Individualiserat fördelningen av de olika fonderna i portföljen så mixen följer en förutbestämd “glidbana”/glide path.
– Traditionell försäkring

Genom att bestämma glidbanan för entréfondslösningarna bestämmer pensionsnämnden förutsättningarna för de lösningar vi kommer att få se. Tyvärr kommer de att vara väldigt likartade. Frågan är om one size fits all?