Premiepensionssparandet 2.0 – hur kommer det se ut?

Det långsiktiga sparandet

De senaste veckorna har vi sett två intressanta nya förslag i media kring vårt premiepensionssparande. Vita Tavlan är Pensionsmyndighetens blogg.

Folksam föreslår i en debattartikel i Dagens Industri att den traditionella försäkringsprodukten ska bli valbar som ett sparalternativ till premiepensionssystemen. Den ultimata blandfonden med kollektiv riskspridning över generationsgränserna. Tanken är inte ny. I det ögonblick Folksams tradprodukt finns som valbart alternativ kommer den med all sannolikhet att utmanas av två aktörer som brukar hävda att de har låga respektive lägst avgifter – AMF och Alecta. Alla tre är ömsesidiga bolag och ägs av försäkringstagarna och det bör ju ligga i alla ägares intresse att kunna fördela de administrativa kostnaderna på fler/ett större förvaltat kapital. Frågan är väl kanske mer om vilken av aktörerna som har ett tillräckligt flexibelt IT-stöd för att kunna stödja ytterligare en distributionskanal med god effektivitet. Ytterligare en fråga är naturligtvis hur man skaffar kunder. Hur får man kunderna att byta från en fond till en annan när man inte vet vilka de är? Då återstår bara att antingen se till att de befintliga distributörerna (förmedlarna) får någon slags ersättning för att få kunden att byta sitt premiepensionssparande. Eller att gå flat out till alla som omfattas av de kollektivavtalsområden man administrerar i första hand och därefter någon form av massmarknadskommunikation. 

Det andra förslaget kom från statliga SBAB som i en undersökning som redovisas i SvD, visar att många skulle vilja ha sitt sparande på ett sparkonto. Sparkonton har historiskt gett högre avkastning och har lägre avgifter än någon av de penningmarknadsfonder som finns på pensionsmyndighetens fondtorg idag. Men det är kanske Riksgälden som är den aktör som ska erbjuda olika fastränte- och realränteprodukter på fondtorget. Ytterligare en tanke är naturligtvis att om de 18 miljarder som finns i svenska räntefonder kan användas av bankerna i deras primärkapital – ja, då förbättras i ett slag de svenska bankernas finansiella styrka. Det återstår att se om det sker genom räntefonder som enbart placerar i bankernas förlagslån, eller om man kan ändra förutsättningarna så att sparandet som finns på räntekonton på pensionsmyndighetens fondtorg kan räknas med i primärkapitalet.

Ytterligare en aspekt av att ha ett konto är ju att man kan göra månadsinsättningar i de fonder man har valt. “Sprid sparandet över tiden” har vi fått lära oss sedan fondspar introducerades i slutet av 1970-talet. Konstigt att inte det har gått att göra inom premiepensionssparandet. Med ett konto kan man även införa Value Averageing Investing som över tiden ger spararna högre avkastning.  Med de nya månadsavräkningarna inom socialförsäkringsområdet så kanske steget inte är så långt till att vi får det pensionsgrundande inkomstbeloppet uträknat per månad, istället för som idag per år.

Detta var två intressanta förslag på hur premeipensionssparandet kan utvecklas i syfte att ge oss sparare mer pengar över. Vi ser likartade behov från andra aktörer. Vi kallar det blandade förvaltningsformer, d.v.s. möjligheten till olika förvaltnigsformer kopplat till ett och samma försäkringsavtal.